emilia nerström

om livet som mamma, sambo, dotter, syster och vän

i'm in looove

Publicerad 2012-11-27 22:22:12 i

Alltså jag säger då det - Netflix! Det är bra grejer. Jag medger mig svårflörtad när jag först fick höra om detta fenomen; Spotify fast för film och tv-program, funkar det? Det var innan jag förstod hur fullkomligt fantaaastiskt det är för småbarnsfamiljer. Och det säger jag rakryggad och med stolthet trots att jag låter precis som den där smålata sunkmamman som låter sina barn glo på burken om kvällarna medan hon själv jobbar på att bli ett med tv-soffan. Skit samma, jag ÄR hon. Fast lite bättre. (Om ni själva tillhör kategorin föräldrar som faktiskt lyckats hålla alla löften om att de minsann aldrig skulle låta sina barn se på tv före, tja, FEM års ålder iallafall...ja, då är ni jävligt duktiga. Hurra och grattis till er. Ni andra fattar vad jag menar, de där extra minuterna man vinner så att man lyckas laga middag medan den sovvägrade och därav dödströtta snart-treåringen sitter uppslukad framför Bamse istället för att bryta ihop en sjunde gång för att hon inte får på sig strumporna hon insisterade på att ta av, eller liknande... Ni som inte har barn än, passa er för att lova för mycket. Både till omvärlden och er själva). Visst inser jag vikten av regler och rutiner när man introducerar en så potent underhållningskälla i ett barns liv (första gången Freija såg startsidan sa hon "jag ska titta på ALLA!") och visst är jag medveten om att Bolibompa existerar och att detta då kan ses som en aning överflödigt men det är bara så...lägligt. Utom några fällda tårar över "jag har inte tittat klaaart..." har vi lyckats hålla film-gloendet på en måttlig nivå. Och för mig, småbarnsmamman som inte lär sätta min fot i en biografsalong inom de närmaste månaderna, är det ju bara helt oumbärligt!



sovmorgon

Publicerad 2012-11-26 14:21:38 i

Idag fick jag en spontan sovmorgon till 8.00. Annars går vi upp runt 6.30, vissa av oss med entusiasm (Freija), andra mer motvilligt stånkande & stönande (Alice), och så finns det de som aldrig riktigt går utan mer släpar sig upp, och bänder upp ett öga i taget med hjälp av fingrarna medan de förstrött mumlar mantran om kaffe och morgon-Bolibompa (jag). Konstigt då att när man får någon timme extra så känns det nästan ÄNNU värre, som att man får någon slags insikt i hur mycket mer man skulle behöva sova egentligen...

smulpaj

Publicerad 2012-11-22 22:48:55 i




Igår såg det ut såhär hemma hos oss, när jag & Freija bakade paj. Vi gillar att baka. Eller ja, Freija kanske i sanningens namn mest vill åt att "smaka lite" på degen/smeten. Smuldegsbonanza! Alice hängde i babysittern och var nöjd iallafall hälften av tiden, vilket är rätt bra jobbat.

vi överlevde natten!

Publicerad 2012-11-20 10:11:33 i

Uschjamej vad hon låter, den här lilla tösen. Som en liten gris. Inatt var det jobbigt att andas, jag vaknade av små grymtningar i örat och fick försöka kurera med diverse apparatur; snorsug, näsdroppar och bröstmjölk. Det sistnämnda är ju en universallösning mot allt, bland annat ska man kunna droppa bröstmjölk i näsborrarna på bebisen för att lösa upp snuvan lite och underlätta andningen. Lättare sagt än gjort säger jag! Det vore ju motsatsen till roligt om någon såg mig när jag satt lutad över min dotter och försökte kila fast hennes huvud samtidigt som jag med ena bröstet i högsta hugg frenetiskt klämde och försökte pricka den lilla nosen... Mjölk överallt och en skitarg bebis, men jag tror att jag lyckades pricka iallafall några droppar rätt! Skam den som ger sig.



snor.

Publicerad 2012-11-19 13:43:00 i familjeliv,

Perspektiv: Det tog ett halvår, 6 månader, innan Freija fick sin första riktiga förkylning. För stackars Alice tog det 6 veckor. det är inte lätt att vara lillasyster.

Nu snörvlas det här hemma efter en redig dos av storasysters dagisbaciller. Än så länge är det just bara snörvel och lite ögonkladd, kan ingen lära bebisar att det är lättare att andas genom munnen än att tvinga luften in och ut genom en täppt liten näsa? Hon låter som en blåsbälg. Håller tummarna för att det inte handlar om RS-virus som inte är att leka med för småttingar. Tyvärr har ju dagiskompisarna lite svårt att hålla händerna borta från vagnen, det ska klappas och pillas på den lilla bebisen som är sååå söööt. Men från och med nu blir det klapp-förbud!

En ganska nöjd snorunge myser med kaninsnutten <3

avrundar veckan.

Publicerad 2012-11-18 23:00:41 i vardag,

Nu har vi rundat av veckan med en seg hemma-söndag eftersom jag till följd av nattens äventyr visade upp en lätt avslagen version av mig själv idag. Fika med svärmor och "plastfarfar" (inte min utan tjejernas), röd linssoppa à la Emilia & Freija (min dotter är kung på att skala lök!) till middag, tidig kväll för storasyster som inte sovit middag och var tröttare än tröttast och Solsidan samt en halv film för föräldrarna (bra jobbat! Jag har annars satt i system på senare tid att somna ca 15-20 minuter in i filmen, haha). Innan dess fick jag ett dödligt sug efter cola, som ju är väldigt bra mot risiga magar när den är avslagen, så jag packade in lillasyster i vagnen och traskade ned till Ica. Vad gör man inte liksom? Hehe. Men lite frisk luft var verkligen precis vad jag inte visste att jag behövde!
 
Alice har liksom bara fått hänga med och ligger nu och snusar på en fäll, men känner jag henne rätt så blir det lite mer käk när vi förflyttar oss in i sovrummet. Det ska vi börja med alldeles nu, så nu går ridån ned för denna vecka. Kram!

kan tilläggas...

Publicerad 2012-11-18 11:10:00 i

...att det känns rätt bedrövligt att behöva stappla in i sovrummet vid 04.16 på morgonen och fiska upp en hungrig bebis för att sedan återvända till badrummet och sätta sig och amma på golvet med huvudet hängande över toaletten.

kräksjuka utan kräk.

Publicerad 2012-11-18 09:41:20 i

Lyckligtvis är det inte barnen som drabbats, något jag började svettas över redan i september ("snart är den hääär..."). Nej, inatt var det jag och porslinet som fick bekanta oss närmare. Och jag måste erkänna mig defekt här; jag är oförmögen att genomföra själva kräkandet.Vaknade av att jag mådde fruktansvärt, tänkte att jaha och ånej och allt vad jag tänkte och vankade runt en stund i väntan på att magen skulle vända ut och in på sig själv. Det gjorde den efter en stund och...ingenting hände! Jag hör till den gruppen människor som inte kan hulka tyst så stackars familj & stackars grannar när jag åstadkom diverse djuriska läten i min kamp. Fortfarande ingenting. Provade att dricka vatten och sedan köra ned halva armen i halsen. Nada, trots att ögonen stod en halvmeter ut ur skallen och magen krampade likt förbannat. Min kropp vägrar alltså att genomföra denna viktiga försvarsmekanism. Fan, tänk om jag blivit förgiftad?

Nu ligger jag olyckligt ihopkurad i sängen med snusande lillasyster som en värmedyna mot min stackars mage. Lite magknip är allt som kvarstår av nattens sjuka. Jag vet inte om det verkligen handlar om någon form av magsjuka eller matförgiftning, eller om min kropp helt enkelt fick nog efter de typ femhundra brownies jag tryckte igårkväll ("Nu får det vara NOG! Tror du att jag fungerar på enbart socker? Det gör jag inte. Som straff ska du få spendera denna natt parkerad på badrumsgolvet. Inte så skönt va? Nä jag tänkte väl det! Så ät mer grönsaker nu, din lurk!!").

Jag inser att det är ett rätt osmakligt ämne, men måste veta om jag är ensam om detta? Är vi flera?

doinka.

Publicerad 2012-11-17 11:33:24 i

"Doinka" är Freijas uttryck för vad Alice gör när hon med hunger-gapande mun slår huvudet upprepade gånger mot min axel och bröstkorg i jakt på mat. Som en sån där bobblehead-docka som ofta sitter på instrumentbrädan i bilar på film. Antagligen Freijas första egna myntade uttryck, för det finns inget ord för det lillasyster gör. Så ja, doinka. (Förklarar meningar som "uäääh! Alice doinkade sönder min katt!". Små katter gjorda play-doh har inte en chans om de råkar komma emellan).

fredagsmys.

Publicerad 2012-11-16 17:13:56 i vardag,

Alice, 6 veckor, ammas och passar samtidigt på att släppa en läglig fis. Jag är i hennes våld, fast i fisdoften. I bakgrunden storasysters enträgna "jag vill titta på bompeliBOMPAAA", upprepat i oändlighet. Oh, älskade fredagkväll!

vardag.

Publicerad 2012-11-16 14:13:00 i vardag,

"Gråtande, sittande på badrumsgolvet tar hon på sig kläderna...", mässar min sambo med domedags-röst. Förmiddagens bistra sanning; jag satt på badrumsgolvet, halvnaken, och grät. Nyss ute ur duschen och med håret i en blöt handduks-turban. Försökte tråckla på mig bh:n och upptäckte att amningsinläggen redan var genomvåta, av någon anledning förorsakade denna upptäckt ännu fler tårar som regnade ned över jeansen... Som fortfarande var, och är, för små. Buäääh! Varför ska det vara så svårt ibland?
 
Den här bloggen kommer att handla om det. Om småbarnslivet under fasaden, om den ovillkorliga och på gränsen till outhärdliga kärleken, om kräk, blöjor och överjävlig treårstrots, och om hur vi inte bara är Mammor och Pappor utan även människor. Om mitt och förhoppningsvis även andras liv. Hoppas att ni vill följa med!
 

Om

Min profilbild

Emilia

24 år, sambo, dotter, syster, vän och mamma till två - Freija föddes den 19 januari 2010 och har nu blivit storasyster till Alice, född den 5 oktober 2012. Skriver jordnära och eftertänksamt om livet som småbarnsförälder och som människa.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela