emilia nerström

om livet som mamma, sambo, dotter, syster och vän

bussvett

Publicerad 2013-03-28 11:37:14 i

Jag stod precis och väntade på bussen, som i vanlig ordning inte dök upp när den skulle. När den så väl kom stannade den innan den kommit ända fram till hållplatsen så att alla människor, inklusive jag och barnvagnen, fick trava några meter bakåt. Vi hade svårt att komma förbi hopen av människor som skulle gå på där fram när vi skulle ta oss till bakdörrarna, och på den lilla stunden det tog oss hann en annan mamma med barnvagn knata ned för backen från andra hållet och hinna fram till dörren innan oss och glida in i bussen - på VÅRAN plats (tyckte jag då)!! Och då var bussen naturligtvis full, vilket hon leende informerade mig om. "Men..jag har väntat i en kvart..." försökte jag tafatt, varför blir man så ställd i såna där situationer att man inte får ut orden ur munnen? Ja men det kommer en till buss som hon sett svänga runt hörnet sa hon med ännu ett leende och så stängdes dörrarna och bussen åkte iväg. Och jag ville bara mosa in det där falska leendet i fejset på henne och säga att jag skiter i hur många bussar som kommer för det är PRINCIPEN det handlar om, att jag stått och väntat länge medan hon bara gled in och att först dit går först på. Eller hur gör man egentligen?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Emilia

24 år, sambo, dotter, syster, vän och mamma till två - Freija föddes den 19 januari 2010 och har nu blivit storasyster till Alice, född den 5 oktober 2012. Skriver jordnära och eftertänksamt om livet som småbarnsförälder och som människa.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela